Everybody need a change sometimes...

Jag saknar så mycket just nu. Eller jag vet inte om jag saknar allt jag tänker på, men det jag inte saknar ser jag tillbaka på med enbart vackra minnen och frågar mej själv vad som egentligen hände? Hur blev det såhär och hur hamnade jag liksom alla andra åt helvete? Ville jag det eller orkade jag bara inte allt, gav jag upp eller gjorde jag bara det som jag var tvungen? Hade jag kunnat göra något annorlunda eller var allt menat att bli såhär? Var detta meningen från början, hade jag kunnat se det redan innan? Tror allt som har hänt i sommar sakta har börjat komma tillbaka till mej nu. Mina fina underbara och vackra hundar saknar jag så jag avlider vilken sekund som helst. Eftersom jag inte riktigt har mitt liv ordnat och eftersom jag är under min utbildning så har jag varken tid eller möjlighet att ha dom hos mej och det börjar känns mer och mer. Jag vet att de har det helt fantastiskt där de är nu och jag kan tillexempel inte ge Mulle allt det som jag vet att S gör just nu. Men det hjälper inte min saknad. Mina prinsar som alltid är hos mej, kan verkligen räkna på mina fingrar alla de gånger jag lämnat bort dom något dygn, och då har jag haft dom i väldigt många år. Vi har varit med om så mycket och de har gett mej så himlans mycket kärlek, kärlek som jag skulle vilja ha bara en liten dos av just nu. Längtar tills jag når en fast punkt i mitt liv, då kommer allt tillbaka, jag vet det. Det måste det. Det ända jag riktigt vet just nu är att allt inte var för gäves. Jag har lärt känna både mej själv och fått en mer klarhet när det gäller omgivningen och olika människor. Ibland har jag blivit påmind om varför jag är så hård, varför jag sällan släpper in nya människor i mitt liv och varför jag inte öppnar mej för alla. Den käftsmällen behövs ibland för att komma på rätt bana igen, världen och verkligheten hänger sällan (men det händer) ihop med de tankar och vilja som man har. Jag har insett mängder, speciellt det här med att trivas. Man behöver inte ett hus för miljoner och man behöver inte ha mycket för att klara sej, bara man har någon. Jag har lärt mej att jag hellre äter kokta morötter tillsammans med någon än att käka oxfilé ensam. Jag hatar för övrigt kokta morötter, men jag älskar dej. Och saknar mej. Jag saknar att alltid vara glad som jag brukade men framför allt hatar när människor påpekar allting!

 

"Vad smal du blivit, du måste äta"

Ja jag kanske inte äter miljoner grejer på en dag, men det är för att jag inte klarar av det! Jag spyr om jag ens försöker! Jag äter ändå så fort jag är hungrig och det är verkligen inte så att jag svälter...

 

"Vad trött du ser ut"

Tack! Du med! Hur fan kan alla vara pigga och alerta hela tiden, jag måste väl också få sova dåligt och jobba röven av mej ibland, skita i att sminka mej och borsta de där jäkla håret?

 

"Är du sur"

De som känner mej vet att jag aldrig surar över saker och ting, men så fort jag inte är värsta glad och helt sprallig tas det som att jag är det. Nej, nej och nej jag är inte sur. Hade jag varit sur på dej hade du verkligen vetat det, jag lovar.

 

"Har det hänt något?!"

Nej det har inte hänt något. Det har hänt massvis vilket förklarar ganska mycket. Men det är väl inget jag vill dela med vem som helst, mina närmaste vet om det och inte fan vill jag stå i ingången till mataffären och rabbla upp all skit. För de första hade jag varken haft tid eller orkat och för de andra vill jag inte dela all information om mitt liv med dej. Och vill ni väl veta något så hjälper det inte heller att tjata ner andra. Vet inte hur många av mina närmaste vänner och familj som hört av sej bara för de har hört saker eller för att vill dela med sej hur patetiskt nyfikna andra i vår bekantskapskrets är. Fattar ni inte att jag får reda på allt sånt ändå?

 

"Hemskt vad du dricker mycket, är du alltid ute?"

Nej, jag dricker inte mer än jag brukar och jag dricker säkerligen inte lika mycket som folk i min ålder gör. Däremot utbildar jag mej till bartender, kollar ofta in ställen för att få lärdom och har även redan jobbat på en del ställen. Sen tar jag gärna en öl med nån polare och för mej spelar de ingen roll att ta en öl på piren en onsdagskväll eller inte. Jag kan gott hålla mej till en öl så de tar inte jag som fylla, nej.

 

 

Men som sagt, jag vet att ni saknar mej.

Jag saknar mej med, men framför allt

saknar jag min familj, älskar er.

 

 

 

 

 

 



man måste ha lite bitch i sej för att komma någonstans!

Bitch.

Ungefär varje dag blir jag kallad bitch och det är ingenting som varken stör mej eller något som jag tar som något negativt, tvärtom. Jag är en bitch, det är många. Enligt mej måste man nog ha lite bitch i sej för att komma någonstans. I min värld betyder det att jag inte tar skit från någon. Jag är självsäker, säger vad jag tycker och tänker i alla lägen, är ärlig och gör som jag själv vill. Är mej själv helt enkelt och inte låter folk ändra på mej. Varför skulle det vara något dåligt? Bitch betyder nog dock olika för alla människor, en del tar illa upp och tycker det är ett skällsord. Kanske är jag fel människa att yttra mej då jag inte tycker att varken fitta, slampa, hora, slampa, luder, bög eller liknande är skällsord heller. Det är för mej bara ord som talar om hur en människa är, på samma sätt kan man ju säga att en människa antingen är snäll eller dum, om den är en slampa eller bög lixom. 

De som klagar tror jag bara fått för lite kuk! Nä nu gick jag över gränsen, inte så jag menade. Men de som klagar tror jag borde tuffa till sej och inte ta åt sej. Säger någon slampa till dej kanske de finns en anledning till de, varför skulle den säga de annars? Bög? Ja då uppfattas du väl som bögig, då får du väl helt enkelt säga att "Ja jag är bög, vadå?" eller "Nope, jag är hetro!" Kanske är de samhället det är fel på, att de är mode med dessa sk. skällsord. Men vafan, de är samma sak som att alla tycker det är illa att svära. Svär fan hur möe du vill! Det är inget fult med det, tvärtom. Svärord för mej är samma sak som vilka ord som helst, jag brukar säga att svärord bara är uttfyllnadsord eller helt enkelt moderna uttrycksord. Ta engelska tillexempel, om någon säger He's a bad-ass motherfucker! hade du ju tagit de som något positivt eller hur, så varför skulle de ha annan betydelse om du översätter det till svenska? Ja nu menar jag ju inte ren översättning så de blir någon som knullar din mamma utan mer översatt som "Han är en cool jävel/häftig jävel/skarp bitch"...

Livet är lixom för kort för att ta åt sej utav alla ord eller låta sej själv nedvärderas av vad andra tycker och tänker. Huvudsaken är väl att du själv är nöjd med dej själv, eller? Är du nöjd och tillfreds med dej själv, håller huvudet högt i alla lägen, säger ifrån, tar ingen skit och inte låter dej trampas på - då är du som mej, en bitch! Ta de som något positivt förfan!