vill du knulla?

OBS! Detta inlägg är inte menat för någon speciell, det är ingen person generellt jag gnäller på eller hänger ut. Vad jag skrivit har även K läst och håller med till punkt och prick, komlimang för bra skrivande fick jag med - tänk vad en komlimang från någon man bryr sej om betyder ♥

Jag ska ge mej på ett ämne som ligger nära mej, tror många kommer dela mina åsikter och på något sätt så tror jag att de som inte gör det måste jobba på sitt förhållande, sitt förhållande både till sej själva, sin partner och omvärlden.

Säg såhär, ni har en partner, det har ingen betydelse om ni är gifta eller om ni varit tillsammans i några månader. Hur känner ni för att småflirta med andra, ge komlimanger till det motsatta könet och fika, även där med det motsatta könet? Hur svartsjuk ska man vara och vart går gränsen egentligen? Personligen tycker jag att man i sitt eget förhållande bestämmer sånt. Jag och min man är inte ett dugg svartsjuka av oss, vi är säkra i vårt förhållande och med varandra och litar på varann till tusen procent. Jag tror det är för vi är så lika och tjatar och pratar om precis allt så det finns helt enkelt ingen anledning att tro något dumt om varandra. Med detta menas ju inte att vi på varsitt håll går och hånglar upp första bästa på krogen och gär det för vi litar på varann, men det tycker jag har med respekt för den andra att göra, plus att vi har varann så varför skulle vi känna behov av det lixom? Jag har massa kompisar av det motsatta könet, speciellt här i Borås i ju med att jag gått i skolan här med enbart killar och vi umgås tillsammans som vilka människor som helst. Shoppar, käkar, spelar tv-spel, tar en krogrunda, tränar osv. Detta är inget problem för K då det lixom alltid varit så. Han känner mina vänner och oftast umgås vi tillsammans allihopa, men skulle tillexempel jag och R ta en shoppingrunda skulle inte han ha något emot det, på samma sätt som jag skulle umgås med en kvinnlig vän så tycker han det är kul, att jag är social av mej, kommer ut och träffar människor osv. K och jag delar tycket för att det är viktigt att umgås med andra än bara varandra i ett förhållande vilket är jätte viktigt då man annars skulle tröttna tids nog, känna sej instängd och gå varann på nerverna. Jag tror att det är just detta som gör att vi än idag är nykära, gillar att umgås med varann och planerar mer än gärna saker att göra tillsammans. Det är ju så att ju mer man är ifrån varann, desto mer längtar man efter varann, hur klyshigt det än är så är det sant.

Många vänner till oss är för överbeskyddande i sitt förhållande. När de går ut någonstans går de tillsammans hela kvällen (vilket jag och min man inte gör på samma sätt, vi vet att vi går hem tillsammans och kommer spendera resten av livet med varanan så varför sitta i knät på varann när vi faktiskt är ute för att träffa våran andra vänner), de släpper inte varann ur sikte och bara envisas med att hela tiden veta vad den andra gör. Jag blir arg, ledsen och besviken på dessa människor. Man går ju ut för att träffa andra, såklart kan man umgås allihopa tillsammans men det är ju stor skillnad på just det och att sitta två stycken i ett hörn, hänger ni med? Jag tror att just i ett sånt förhållande saknas det tillit, på en själv eller på sin partner och det är något som man då borde ta ta tag i innan förhållandet rinner ut helt i sanden. Ingen vill känna sej sådär instäng, övervakad och ingen vill att någon annan tar ifrån en själv något som egentligen ska vara en självklarhet och en männsklig rättighet.

Så låt din partner gå ut själv, kanske med grabbarna eller någon annan vän som den tycker om. Om detta betyder att du får sitta helt ensam hemma och trycka så får du ta det! Du har ett val, passa på att göra dessamma du! Ring en vän du inte träffat på länge eller njut helt enkelt av att vara just ensam, njut av att din partner får en rolig kväll och kan slappna av och göra något nytt någon gång ibland. Vi behöver detta för att sen kunna gå vidare med veckans alla dagar. Det betyder inte att din flickvän, pojkvän, man, sambo eller fru ogillar att spendera tid med dej, det ger er bara chansen att sakna varann lite extra, komma iväg och prata om högklackade skor med någon som är intresserad eller att kunna se en hockeymatch tillsammans med ett grabbgäng och dricka sådär mycket öl och skrika som man kanske inte gör hemma med frun och tre barn. Det spelar ingen roll om du känner dej ensam, sviken och övergiven, din partner kanske trillar in vid fem på morgonen och är super full, spyr på mattan och somnar utan att borsta tänderna. Var sur! Men håll käften! För på morgonen när han vaknar med världens baksmälla och bara stinker fylla så kommer han krama om dej, le och säga hur kul han hade igår. MEN han kommer även berätta hur mycket han saknade dej och vilja hitta på något med dej resten av dagen.

Det här med att ge andra komlimanger och att småflirta? Det tycker jag är ehlt okej! Kör på! MEN du och din partner måste båda veta vart gränsen går. Ska vi gå ut ett helt gäng och jag ser att D har köpt en ny, kanske lite dyrare tröja så sjlvklart att jag säger "Fan vilken schysst tröja, den passar skit bra på dej!" eller om min väninna kommer hem med värsta nya och super snygga frisyren så utbrister K helt naturligt "Jäklar vad snygg du är i håret!". Detta är normalt för oss och de som känner oss ser inget konstigt i detta medans jag även har killkompisar som aldrig skulle "våga" ge mej en komlimang! Nej, nej jag är ju gift så varför skulle de kladda på någon annans fru! Men kom igen, det är bara en komlimang! Jag kan säga att min mamma har färgat håret snyggt och det ska inte spela någon roll om det är just min morsa eller min bästa kill-kompis. Huvudsaken tycker jag är att personen känner sej speciell, känner lite att "Ja, vafasen denna tröjan kanske inte var så dum" eller "Oj, ser han att jag klippt mej" för visst träcker man på sej lite extra när någon berömmer än?

Småflirta då, vad innebär det? För mej innebär det tillexempel att kunna komma med en snabb kommentar. Ni vet ju själva hur kaxiga, extremt flörtiga vissa människor kan vara. Men bara för att någon kommer fram till en tjej och säger "Hejsa, är du också här idag" och frågar vad du heter betyder inte det "Hej, ska vi knulla?" Skulle någon komma fram till mej helt random på krogen skulle jag gärna inleda ett samtal, det är ju för fasen så man umgås, skaffa nya människor och lever helt socialt. När samtalet gått en stund säger man ju självklart något i stil med "...ja jag kan fråga min man om han också vill med på efterfest då vi är här tillsammans" eller helt enkelt fråga om han eller hon är singel för själv är man gift. Småflirta för mej kan innebära att man helt enkelt hugger av med en glad kommentar istället för att spisa av en människa. Kanske något i stil med:

Ska du hänga med hem?

- Absolut, det hade jag gärna gjort

om jag inte varit gift, i ett annat liv kanske?

Istället för att vara den argsinta och utbrista

- Tror du jag är dum i huvudet eller, aldrig!

eller

- Dra åt helvete.

Det tar väldigt få ord för att bryta ner ett självförtroende

men väldigt många för att bygga upp ett.

Jag behöver ingen man som står vid min sida och påminner både mej själv och alla andra att jag är gift. Jag klarar det bra själv. Ge andra, både din partner och andra komlimanger/småflörta! De kommer få bättre självförtroende, du kommer få mer vänner och dom kommer veta precis vart du står. Du kommer bli vad jag är i mina manliga vänners ägon: En as snygg, schysst brud att umgås med, men som är gift och helt enkelt står för det. Man kan ha trevligt, prata och skratta men de vet att jag ändå kommer gå hem med min man. Finns människor inte kvar i ditt liv sen beror det ju antingen på att du helt avspisade dom eller för att du helt enkelt inte var trevlig när någon kanske försökte fråga dej vad klockan var.

 

Känn dej fri att kommentera,

tyckandet är fritt och jag säger än en gång

att detta är MIN åsikt och hur JAG tänker.

Känner ni för att läsa hur fler människor

tänker så hittade jag ett forum för detta,

ganska gamalt skrivet men ändå, ni hittar det här.